Arkiv för ‘Aktuellt’ kategori

Fortsatt analys i SvD

14 december, 2009

Det förtjänas att uppmärksammas att SvD:s Inger Atterstam fortsätter sin granskning av svininfluensavaccineringen. Idag finns en artikel på SvD:s hemsida där Atterstam visar på täta band mellan influensaexperter och vaccinindustrin. Det gäller nu den finska influensaexperten, tillika WHO-rådgivaren, Juhani Eskola som tidigare har haft en hög chefsposition i världens största vaccinföretag Sanofi Pasteur och som fortfarande har täta kontakter inom denna industri.

Det finns mängder av information att läsa som visar på mycket mer allvarliga aspekter än en influensaexperts samröre med vaccinindustrin. Det finns hemsidor, bloggar och tidningar som skriver om detta varje dag. Det är intressesant läsning. Det som är extra intressant med SvD:s artiklar är inte bara att läsningen i sig är intressant, utan att det också är den första stora dagstidningen i Sverige jag har sett som vågar analysera svininfluensamaskinen.

Sekretessbelagt beslut om massvaccinering

1 december, 2009

Svenska Dagbladet publicerade nyligen en artikel angående under vilka förhållanden beslutet om massvaccinering för svininfluensan togs. I artikeln står att en enda person tog beslutet om massvaccinering, WHO:s generaldirektör Margaret Chan. Det gjorde hon efter rådgivning från 18 hemliga kvinnor och män. Enligt reglerna vid pandemier, som framtogs då fågelinfluensan skapade återkommande larm, är det så att när WHO förklarar att en pandemi nått en viss nivå ska alla länder sätta igång med massvaccinering. Sverige har visat sig vara föregångare när det gäller vaccineringen och enligt Fokus till och med bäst i världen på att organisera massvaccineringen mot svininfluensa. (Se artikel.)

I Sverige finns en tradition av stark tilltro bland folket till våra myndigheter. Det verkar som att våra beslutsfattare i sin tur har en extremt stark tilltro till internationella organisationers råd. Förvånansvärt snabbt satte de igång denna enorma, och kostsamma, apparat och vaccinerade 2,5 miljoner svenskar redan under första månaden. Detta efter ett beslut som baseras på 18 hemliga rådgivares inrådan. Att de är hemliga är det jag reagerar på. Varför är de hemliga? Är inte förutsättningen i en demokratisk värld att vi åtminstone ska få veta vilka som påverkar de beslut som fattas ovanför våra huvuden så vi kan bedöma hur tillförlitliga de tycks vara? Ska inte sådana råd vara så pass utarbetade att personerna som ger dem kan stå för dem? Nej. WHO valde att ta detta beslut under total sekretess.

Så här skriver SvD:s Inger Atterstam:

”SvD:s granskning av WHO:s byråkrati för influensa och vaccineringar visar samtidigt på en svåröverskådlig mängd kommittéer och experter plus en uppseendeväckande generös plats för industrifolk på WHO:s konferenser och möten. Uppenbarligen engageras flera av världens absolut ledande forskare. Och uppenbarligen har många av dem ekonomiska bindningar till läkemedels- och vaccinföretag som konsultarvoden och styrelseuppdrag. Upprörande tycker förmodligen många. Men inte särskilt förvånande. Så ser verkligheten fortfarande ut: flertalet medicinska toppforskare utför lönande extraknäck åt industrin.”

Att läkemedelsbolagen tjänar enormt mycket pengar på en världsomspännande vaccinering är självklart, likaså att det är varje lands befolkning som betalar sprutorna med skattepengar. Oavsett om beslutet var rätt eller inte bör det vara självklart att de som betalar för vaccinet och även uppmanas att ta det får veta hur och av vilka beslutet togs.

Yttrandefrihet

19 november, 2009

Idag publicerar Göteborgs-Posten, tillsammans med ett åttiotal andra svenska dagstidningar, en artikel om yttrandefrihet skriven av Svenska akademiens ständiga sekreterare Peter Englund. Artikeln är en manifestation för Dawit Isaak, eftersom han idag för fyra år sedan frigavs efter över fyra år i fängelse i Eritrea. Han fängslades dock igen redan två dagar senare och han har nu spenderat åtta år i fängelse för något som vi i Sverige inte skulle kalla brott utan yttrandefrihet. Dessutom fängslades han utan rättegång.

I artikeln påminns jag om den frihet vi faktiskt har i Sverige, oavsett Ipred- och FRA-lagar så har vi alla rätt att yttra våra åsikter. Vi har till och med ett flertal medier att använda oss av. Från att skicka in insändare och ringa till radion så har vi nu alla möjlighet att ha vår egen blogg, twitter, facebook med mera där vi kan sprida vad vi tycker och tänker om vårt samhälle. Det är en möjlighet som inte är lika självklar för alla.

Läs Peter Englunds artikel här.

Ipredlagen möter nytt motstånd

16 november, 2009

Den omdiskuterade Ipredlagen kan nu även ha lett till att internetoperatörer som Telia försvårar många av polisens brottsutredningar på grund av att de slänger uppgifter om användare bakom ip-adresser tidigare än förut, enligt en artikel på gp.se. Operatörerna vill självklart behålla sina kunder och om Ipredlagen är orsaken till att uppgifter lagras kortare tid är uppenbarligen detta ett av de krav som internetanvändare tittar på när de väljer operatör.

Rubriken på gp.se lyder ”Ipredlagen gynnar pedofiler” vilket låter som en drastisk slutsats men som trots allt inte behöver vara helt felaktig. I vilket fall är det uppenbarligen en lag som är formulerad på ett felaktigt sätt när den leder till åtgärder som den här. Det som riksdagen har att välja på är att omformulera Ipredlagen eller att helt enkelt lagstifta om hur operatörerna ska hantera sina kunduppgifter, vilket skulle bli en omdiskuterad inskränkning.

För ett par veckor sedan publicerades en artikel på dn.se där det stod att uppskattningsvis en halv miljon svenskar gömmer sig på internet numera, genom så kallade anonymiseringtjänster. Det innebär att det spelar ingen roll om operatörerna slänger uppgifterna eller inte, för bland de svenskar som gömmer sig på internet finns med största sannolikhet de som har något att dölja, samt dem som vill visa sitt motstånd mot lagar som Ipred och FRA.

Få beslut i riksdagen möter sådant motstånd bland svenskarna som de här lagarna och det tycks som att motståndarna har många lösningar för att komma runt dessa lagar. Arbetet är allt för omfattande och högljutt för att det ska gå att ignorera från regeringens sida.

Göteborg firar

6 november, 2009

Idag firar vi i Göteborg. Vi firar en kung: Gustav II Adolf. Konstigt nog firar vi på hans dödsdag, men det är inte hans död som vi hyllar. Den sjätte november 1632 stupade han i Lützen. När Gustav II Adolf steg upp på tronen som 17-åring år 1611 pågick flera krig med Sveriges inblandning. Han krigade mot Danmark, Polen och Ryssland. Bara det polska kriget pågick i tolv år och han blandade sig även i det 30-åriga kriget som utspelade sig i Centraleuropa vid denna tid.

Men vi firar, tack och lov, inte Gustav II Adolfs insatser som fältherre. Under alla dessa krig hann kungen även med att föra en omfattande inrikespolitik. Det handlade om statsrätt, högre utbildning och handelspolitik. Och om grundandet av flera städer. Bland annat Göteborg år 1619 1621; vår anledning att äta bakelser idag.

Jag fascineras av att det inte var så länge sen. För 400 år sedan fanns makten hos kungen, och kungen deltog dessutom i krig. De var inte utbytbara på det sätt som vår tids statsminister, de var inte valda. Vårt styre berodde på släktskap och barn i rakt nedstigande led. Även om krigsherren Gustav II Adolf inte tilltalar mig så imponeras jag av hans insatser och av allt han hann med under sin tid som kung. Han var 17 år när han tillträdde och hans framtid var förutbestämd. En tung börda på en 17-årings axlar.

Jag reflekerar över hans dotter, Drottning Kristina, som blev drottning vid 6 års ålder, då Gustav Adolf dog. Hela hennes barndom ska ha varit en förberedelse för livet som regent. Kristina gick till slut sin egen väg, abdikerade och flyttade från Sverige. Det fanns en styrka både i Gustav Adolf som tog hela ansvaret och i Kristina som lyckades bestämma över sitt liv trots den målinriktade uppfostran hon fick. Men tack och lov för demokrati och för att inte födas med makt, både för vår och deras skull!

Nordens förenade stater?

27 oktober, 2009

Så var det dags igen, som så många gånger tidigare i historien, i så många länder. Slå ihop för att sedan dela upp igen. Länder. Fem stater slås ihop. Genialist förslag, så självklart och så lätt. Det är intrycket jag får när jag läser Gunnar Wetterbergs debattartikel i DN. Artikeln finns här.

Wetterberg vill ha en nordisk förbundsstat för att stärka maktpositionen för de nordiska länderna. Förbundet skulle bli en stark ekonomi och därmed få flera nyckelroller i EU och i världen. Trots att jag tror på samarbete, framför allt för industrins skull, så får detta mig att tänka på krig. Det var den första tanken som dök upp i huvudet. Jag kanske överreagerar, men det brukar inte vara så enkelt. Jag tänker på alla länder som slagits ihop och som resulterat i utbrytargrupper. Wetterberg vill ha en ny Kalmarunion, vad jag minns så slutade den blodigt. Jag funderar över om vi verkligen lär av våra misstag.

Jag tror som sagt att samarbete är bra. Men när Wetterberg börjar tala om att Drottning Margrethe II är det självklara valet som statsöverhuvud, bara på grund av parallellen med Drottning Margareta under Kalmarunionen, ja bara på grund av hennes namn, tappar jag helt tråden. Som sagt; är det verkligen så enkelt? Wettergren tycker att språkbarriären kan lösas genom att alla barn i skolan läser ett nordiskt språk vid sidan av sitt modersmål. Det skulle vara jättekonstigt att låta skolbarn ragla finska eller isländska när det finns språk som talas av mijontals fler människor och som kan ge mycket större nytta i framtiden; så som spanska, kinesiska och arabiska. Ett citat som roade mig var:

”Normalt borde det annars räcka att alla officiella dokument publiceras på två språk, finska och ett av de skandinaviska språken, även om isländskan till en början kan vara svårtolkad.”

Han talar i och för sig om officiella dokument, men ändå. Jag skulle hellre se det på engelska än på isländska i så fall. Som sagt, det är inte så enkelt.

Människor som plågar djur

25 oktober, 2009

Stor, svart katt i knät. Gröna ögon, så stora och nyfikna, lite stissiga men så kärleksfulla i lugnet. Hon lämnar svarta hår överallt, ger mig snuva och nysningar när hon yr runt i vår lilla lägenhet. Men hon lär mig så mycket. Ger mig så mycket.

I Göteborgs-Posten läser jag att anmälningar om djurplågeri ökar i Västra Götaland. Kanske är det fallet i Lerum för några månader sedan som har gjort folk uppmärksamma. Kanske har det bidragit till att fler anmäler sådana företeelser. I Lerum misshandlades 14 hundar och katter under en kort period. De stympades och hängdes upp på publika platser. Den unga mannen som låg bakom dömdes till rättpsykiatrisk vård. Läs artikeln här.

Det måste vara väldigt sjuka människor som misshandlar djur. Djur är som små barn; de behöver mat, vatten och sömn. Kärlek, närhet och trygghet. De handlar på instinkt och skulle aldrig skada någon om de inte kände sig hotade. Till och med ett hungrigt rovdjur är barmhärtigt mot sina byten, dödar dem oftast med bett i halsen så de slipper lida. De skulle aldrig jaga för skoj skull, utan bara så mycket de behöver för att överleva. De äter upp allt som går att äta på sina byten, inte bara de fina filéerna.

Djur hjälper varandra. På savannen betar zebrorna först av högt och grovt gräs, eftersom de har den förmågan. De lämnar den lummig grönska som blir kvar till gnuerna. Gnuernas betning i sin tur gynnar uppkomsten av spädare gräs av det slag som gasellerna behöver då de ska beta. Jag tycker att det är fascinerande. Djur lever i en form av gemeskap, med varandra och med naturen. Vi människor glömmer ofta bort att vi är en del av hela systemet.

Vi har väldigt mycket att lära från djurs beteende. Jag är glad att jag har ett litet rovdjur hemma som påminner mig om detta varje dag.

Ta ner kyrkan och prästen på jorden

22 oktober, 2009

Min bästa vän läser till sjuksköterska på Göteborgs universtitet. Hon tar examen i januari och ceremonin kommer att hållas i Annedalskyrkan. Kyrkan ligger bara ett stenkast från lokalerna där de sjuksköterskestuderande håller till. Jag tror att det är upplyftande att denna speciella dag kommer att firas i en sådan vacker kyrka. Jag tror att det är peppande att se denna kyrka, det är målet; att sitta där i januari och att därmed ha klarat utbildningen.

Ceremonier i kyrkan brukar vara fina. Liksom konserter och andra möten i kyrkan. Kyrkor är ofta väldigt vackra lokaler. Det är högtidligt att gå in i en kyrka. Varje morgon jag vaknar ser jag Oscar Fredriks kyrka utanför fönstret. Den är speciell och mycket vacker. Dess stora klocka visar vår tid, mig och min sambo, det är den enda klocka vi har (förutom mobil, dator och allt annat digitalt som kan visa tiden förstås). Som framgår tycker jag om kyrkor och speciellt Oscar Fredriks. Förutom när dess kyrkklockor ringer och min sambo som varje gång det händer säger att han inte vill bli påtvingad religiösa seder och hotar med att ringa till störningsjouren. Jag vet inte vem han hotar, men han säger det i alla fall. Och jag förstår precis vad han menar. Det ringer jättehögt i vårt vardagsrum, och det ringer jättelänge.

Jag kom att tänka på kyrkor idag för att Svenska Kyrkan nu har beslutat att viga homosexuella. Trots beslutet kan fortfarande enskilda präster vägra att viga homosexuella. Jag tycker det är konstigt. Jag vet inte riktigt vilken roll svenska kyrkan vill spela idag. Inte heller vad präster anser sig ha för roll och vad i sin tur staten anser att präster har för roll. Men att präster sätts över lagen och tillåts diskriminera helt öppet känns är inte alls bra. Präster av detta slag behöver tas ner på jorden för de verkar vara av tron att de står över det självklara att vi behandlar varandra lika oavsett sexuell läggning.

Jag längtar tills den dag våra kyrkor betraktas som just fina lokaler som går att hyra för olika ändåmål. De är ett historiskt arv som vi bör ta tillvara på, men vi behöver rensa ut mycket skit som fortfarande sitter i dess väggar. Jag tror att det är därför kyrkor ser så tunga ut. Det är därför vi går så tyst och lätt inne i en kyrka, även vi som inte är troende, för att vi inte vill störa det allvar och den gammalmodiga auktoritet som är så närvarande där inne. Jag tror den behöver störas, precis som dess klockor stör oss på söndagsmorgnarna. Förnyas och föryngras och öppnas upp.

Slutna myndigheter

20 oktober, 2009

Ännu ett lästips från senaste numret av Fokus är Joakim Jardenbergs artikel ”Det slutna Myndighetssverige”. Jardenberg är vd för Mindpark (se blogg www.mindpark.se) och ansvarig för projektet ”Makten och öppenheten”. Det är detta projekt som artikeln beskriver. Målet var att granska hur öppna de svenska myndigheterna är. Hur mycket data som finns tillgänglig i elektronisk form och vidare vilken kvalitet denna data håller i fråga om hur behandlingsbar den är. Resultatet blev att väldigt lite information publiceras. Gruppens syfte att göra en hitlist och en shitlist resulterade endast i en shitlist. Det finns inga goda exempel bland de 48 myndigheter som granskades.

Jardenberg hoppas på att det blir en hitlist i framtiden genom att svenska myndigheter följer USA och England som har börjat stationera med goda exempel på digital öppenhet av offentliga data.

Hela artikeln hittar du här.

Gränser är omodernt

19 oktober, 2009

Aftonbladet publicerade idag en debattartikel skriven av Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson. Aftonbladets chefredaktör Jan Helin menar att puliceringen avser att visa vad Sverigedemokraterna egentligen står för. Jag förstår Jan Helins avsikt men hade mått bättre av att slippa se Åkesson i debatten. Alla har rätt att uttrycka sin åsikt men Aftonbladet behöver inte ge Åkesson denna publicitet. Se artikeln här.

Jan Hjärpe, professor emeritus i islamologi, tar på DN.se (se länk) upp ett av de allvarligaste inslagen i debattartikeln, nämligen det faktum att Åkesson låter enskilda problem (sanna eller osanna som Hjärpe säger) gälla för en hel folkgrupp. I detta fallet är folkgruppen muslimer.

Åkesson frågar sig i debattartikeln hur det kommer se ut i framtiden när flera europeiska städer har en muslimsk majoritet och han skriver vidare att han ser detta som Sveriges största utländska hot sedan andra världskriget. När jag läser dessa rader börjar jag undra vilken sten Åkesson har suttit under de senaste årtiondena. Han verkar tro att Sverige är skyddat inom sina sköra gränser så länge vi stannar här och inte låter någon komma in. Men Sverige är bara ett namn på en bit av jorden. Vi lever här tillsammans. Den fantastiska natur jorden har att ge är till allas vår lycka och allas vårt ansvar. Problemen är allas våra problem. Vi kan inte stänga in oss i Sverige och låtsas att vi inte vet något om omvärlden. Vi är en del av en helhet som vi delar med allt annat levande på jorden.

Gränser börjar bli omoderna. Människor flyttar runt jorden; för nöjets skull, för ett arbete, ibland sorgligt nog motvilligt för att överleva eller slippa vara rädda. Det är allas vår angelägenhet. I den muslimska världen lever gamla traditioner kvar som för oss är svåra att förstå. Förtryck mot minoriteter och mot kvinnor som är fruktansvärda. Detta är också allas vår angelägenhet. Låt åtminstone dessa människor slippa förtryck då de kommer till Sverige. Att muslimer flyttar till väst och att västerlänningar flyttar till öst är en del i den utbildning som behövs för att öka förståelsen för varandra och för att förhoppningsvis minska förtryck både i vår och deras del av världen.

Digital demokrati

16 oktober, 2009

Att internet innebär en revolution för demokrati och opinionsbildning är troligtvis de flesta överens om. Information och diskussion på en nivå som är helt fantastisk. Vi kan prata med varandra oavsett avstånd. Vi kan söka information, bekräfta information, ifrågasätta information och diskutera den.

Att FRA-debatten har varit så intensiv hänger troligtvis ihop med att många av de som påverkas och förstår vad den faktiskt innebär är också de som är aktiva internetanvändare. Som inte bara läser, surfar och utför ärenden på internet utan som använder internet för att få sin röst hörd och för att vara med i debatten.

Att makthavare vill inskränka sådant som breddar makten är uppenbart. Styrning och hård kontroll av internet finns i allt för många länder. FRA-lagen, som röstades igenom i onsdags i riksdagen, är oskyldig i sammanhanget. Men nog så illa om det får privatpersoner att cencurera sig själva. Inskränkning av det fria samtalet passar inte i en demokrati. Isobel Hadley-Kamptz beskriver internet på ett väldigt tilltalande sätt i senaste numret av Fokus. ”Det var omvälvande när jag insåg att internet är ett fritt landskap som kan bli vad som helst. En sammankoppling av alla människors hjärnor, en ny och genuint frivillig kollektivism.” Fint citat tycker jag. Hon säger vidare följande:

”-Rädslan för internet handlar till stor del om att våga släppa kontrollen, att tillåta transparens och anonymitet och acceptera att internet är både offentligt och privat. Det blir plågsamt tydligt med demokratirörelser i diktaturer, men finns även i demokratier. Risken är att människor börjar självcensurera sig, att vi får polisen i huvudet. Och det är antitesen till ett livaktigt demokratiskt samtal.”

Läs hela artikeln på Fokus hemsida.

Läs Isobel Hadley-Kamptz blogg.

Örgryte och Dawit Isaak

14 oktober, 2009

Debatt. Upprörda känslor över att Öis har blivit dömt att böta 10 000 kronor för att de visat upp en banderoll under allsvenska matcher med texten: ”Free Dawit Isaak Imprisoned in Eritrea since 2001″. Svenska Fotbollförbundets disciplinnämnd menar att det är ett politiskt budskap vilket inte är tillåtet på fotbollsarenor.

Khennet Tallinger, ordförande i Svenska Fotbollförbundets disciplinnämnd, säger följande i Sydsvenska dagbladet:

”– Grundtanken är att hålla idrotten fri från politiska budskap eller manifestationer. Men man vill inte utestänga politiska partier från att vara sponsorer. Och en skylt med en partibeteckning innebär inte en politisk manifestation, inte enligt bestämmelserna, fortsätter Khennet Tallinger.”

Läs artikeln här.

Jag funderar fram och tillbaka. Min första reaktion var upprördhet. På grund av hur jag känner inför fallet Dawit Isaak. Det känns självklart att alla ska få stötta och engagera sig, få hjälpa till och visa sitt stöd.  Men att politiska budskap är förbjudna på fotbollsarenor kanske är vettigt. Är det det? Jag vet inte, men jag förstår tanken, det är en frizon.

Nästa omgång tankar. Är det i detta fallet ett politiskt budskap? En skylt med en partibeteckning (se citat ovan) ser jag som ett politiskt budskap. Väldigt tydligt och rakt och ett ställningstagande. En uppmaning att frige en man som suttit fängslad i åtta år för sitt journalistiska arbete, dessutom utan rättegång, är det ett politiskt budskap? I Sverige borde det vara ett så pass självklart humanitärt ställningstagande att det blir helt oladdat politiskt. Det finns ingen politik kvar i det budskapet. Tyvärr gäller inte det alla länder. Men antagligen och förhoppningsvis alla i Fotbollförbundets disciplinnämnd.

Brott mot grundlagen?

13 oktober, 2009

Imorgon röstar riksdagen återigen om FRA-lagen. Den uppdaterade versionen. Uppdateringarna har regeringen arbetat fram efter krav från riksdagen. Skyddet av den personliga integriteten ska stärkas. Uppdateringarna innebär bland annat att särskilda tillstånd krävs när FRA ska söka i kabel.

Men alla är inte nöjda. Uppseendeväckande kritik kommer från Tidningsutgivarna (TU) som har skickat ut ett brev till riksdagens ledamöter där de vädjar till varje ledamot att säkerställa meddelarskyddet. TU menar bland annat att den som vänder sig till massmedierna anonymt kan komma att få sin identitet röjd genom signalspaningen. Det innebär att efterforskningsförbudet i tryckfrihetsförordningen ignoreras.

Tryckfrihetsförordningen, liksom alla våra grundlagar, är självklara förutsättningar för vårt demokratiska samhälle. Att tumma på dessa lagar är ett steg i en obekväm riktning. Första frågan att ställa är självklart om TU har rätt i sin kritik. Andra frågan är: vart är vi då på väg?

Läs hela brevet från TU på deras hemsida.

För den som är intresserad av att veta mer om meddelarskyddet har Journalistförbundets gjort en  sammanställning för journalister som heter ”Checklista för digitalt källskydd”. Första stycket i sammanställningen lyder: ”Alla har en grundlagsfäst rätt att lämna uppgifter till media utan att bli straffade för det eller att riskera att få sin identitet avslöjad. Myndigheter får inte forska efter källor och de som arbetar i medieföretag får inte avslöja sina källor.” Läs vidare här.

Better Tag Cloud