Arkiv för ‘Politik’ kategori

Yttrandefrihet

19 november, 2009

Idag publicerar Göteborgs-Posten, tillsammans med ett åttiotal andra svenska dagstidningar, en artikel om yttrandefrihet skriven av Svenska akademiens ständiga sekreterare Peter Englund. Artikeln är en manifestation för Dawit Isaak, eftersom han idag för fyra år sedan frigavs efter över fyra år i fängelse i Eritrea. Han fängslades dock igen redan två dagar senare och han har nu spenderat åtta år i fängelse för något som vi i Sverige inte skulle kalla brott utan yttrandefrihet. Dessutom fängslades han utan rättegång.

I artikeln påminns jag om den frihet vi faktiskt har i Sverige, oavsett Ipred- och FRA-lagar så har vi alla rätt att yttra våra åsikter. Vi har till och med ett flertal medier att använda oss av. Från att skicka in insändare och ringa till radion så har vi nu alla möjlighet att ha vår egen blogg, twitter, facebook med mera där vi kan sprida vad vi tycker och tänker om vårt samhälle. Det är en möjlighet som inte är lika självklar för alla.

Läs Peter Englunds artikel här.

Inga kommentarer »

Postat iAktuellt, Medier, Politik, Samhälle

Tags:

A-kassan försvårar arbete

18 november, 2009

Att betala in pengar till a-kassan varje månad är en bra försäkring. Det ger trygghet om man hamnar i den situationen att man blir arbetslös. Det finns dock en hel del problem med a-kassan. Två av dessa problem hindrar den som inte har jobb, men  som vill jobba, att skaffa sig erfarenhet inom sin bransch och därmed att ha större möjlighet att längre fram bli anställd.

Som det ser ut idag är väldigt många arbetslösa. Detta året har flera vänner och bekanta till mig blivit arbetslösa, något som jag aldrig tidigare har upplevt. Detta innebär naturligvis att det är hårdare konkurrens om de få jobb som finns att söka. Det innebär i sin tur att man måste skaffa sig ännu mer erfarenhet och kunskap inom sin bransch för att öka sina chanser.

De två problem med a-kassan som jag syftar på är dels att om man är timanställd, anställd vid ett bemanningsföretag (vilket innebär timanställning i praktiken) eller jobbar deltid blir man av med sin a-kassa efter 75 a-kassadagar. En timanställning betyder en osäker inkomst eftersom man vissa månader kan få jobba heltid och vissa månader kanske bara får jobb några dagar. Denna osäkerhet gör att man är tryggare ekonomiskt med sin a-kassa och vågar inte söka ett jobb med timanställning. Det jobb som kanske kan leda till att man helt slipper sin a-kassa och i bästa fall att man får den erfarenhet och de kontakter som krävs för en anställning. Hade man haft möjligheten att få använda sin a-kassa de månader man inte går runt på timanställningen hade man vågat söka ett sådant jobb.

Det andra problemet är att man om man som arbetslös privatperson har företag så måste man ha sitt företag ”vilande” enligt a-kassans definition. Företaget finns kvar som vanligt men det får inte förekomma någon som helst aktivitet i det, inga in- eller utbetalningar med andra ord, då försvinner a-kassan. Så en arbetslös företagare som vill göra rätt för sig så gott det går, och till exempel lyckas skaffa sig uppdrag som konsult eller på frilans, får inte ta betalt för sina uppdrag. Då försvinner a-kassan, man vet inte om man får ett uppdrag nästa månad och man vet därmed inte om man har råd att betala sin hyra nästa månad.

Mycket pengar skulle säkerligen sparas i a-kassan om arbetslösa fick jobba så mycket de hade möjlighet till, speciellt idag när få företag vågar anställa personer på heltid. Självklart skulle det man tjänar dras av a-kassabeloppet den månaden, man skulle alltså inte få det bättre ekonomiskt för att man arbetar vissa timmar. Men man skulle må bättre för att man har tjänat sina pengar själv och man skulle också känna att man kom framåt och skaffade sig erfarenhet och kontakter på arbetsmarknaden.

Regeringen har utformat a-kassan på det här sättet för de vill förhindra att människor ”fastnar” i deltidsarbete, som de uttrycker det. Men att fastna i arbetslöshet är väl värre än att fastna i deltidsarbete? Utgångspunkten vid denna typen av utformningar borde vara att människor vill arbeta, som jag tror att de allra flesta vill, och inte att de vill utnyttja systemet till varje pris och ligga hemma och titta på såpoperor hela dagarna. Det finns säkert ett fåtal av dessa, men jag tror inte att de mår särskilt bra.

1 kommentar »

Postat iPolitik, Samhälle

Tags:

Ipredlagen möter nytt motstånd

16 november, 2009

Den omdiskuterade Ipredlagen kan nu även ha lett till att internetoperatörer som Telia försvårar många av polisens brottsutredningar på grund av att de slänger uppgifter om användare bakom ip-adresser tidigare än förut, enligt en artikel på gp.se. Operatörerna vill självklart behålla sina kunder och om Ipredlagen är orsaken till att uppgifter lagras kortare tid är uppenbarligen detta ett av de krav som internetanvändare tittar på när de väljer operatör.

Rubriken på gp.se lyder ”Ipredlagen gynnar pedofiler” vilket låter som en drastisk slutsats men som trots allt inte behöver vara helt felaktig. I vilket fall är det uppenbarligen en lag som är formulerad på ett felaktigt sätt när den leder till åtgärder som den här. Det som riksdagen har att välja på är att omformulera Ipredlagen eller att helt enkelt lagstifta om hur operatörerna ska hantera sina kunduppgifter, vilket skulle bli en omdiskuterad inskränkning.

För ett par veckor sedan publicerades en artikel på dn.se där det stod att uppskattningsvis en halv miljon svenskar gömmer sig på internet numera, genom så kallade anonymiseringtjänster. Det innebär att det spelar ingen roll om operatörerna slänger uppgifterna eller inte, för bland de svenskar som gömmer sig på internet finns med största sannolikhet de som har något att dölja, samt dem som vill visa sitt motstånd mot lagar som Ipred och FRA.

Få beslut i riksdagen möter sådant motstånd bland svenskarna som de här lagarna och det tycks som att motståndarna har många lösningar för att komma runt dessa lagar. Arbetet är allt för omfattande och högljutt för att det ska gå att ignorera från regeringens sida.

1 kommentar »

Postat iAktuellt, Digitala samtal, Politik, Samhälle

Tags:

Blodiga svenska pengar

30 oktober, 2009

Jag läste precis ett väldigt intressant reportage om den svenska vapenindustin i veckans Fokus. Christopher Holmbäck skriver i reportaget att exporten av svenska vapen har trefaldigats under 2000-talet och att denna utveckling har beskrivits och planerats i propositioner sedan mitten av 90-talet. Vapenexporten är alltså, föga förvånande, en del i Sveriges försvars- och säkerhetspolitik som alltmer bygger på att göra Sverige ömsesidigt beroende av andra länder. Staten stöttar företagens export. Talande citat från Holmbäcks reportage:

”Två månader efter USA:s invasion av Irak, som Göran Persson förklarade folkrättsvidrig, skrev dåvarande försvarsminister Leni Björklund under ett avtal med den amerikanske försvarsministern Donald Rumsfeld. Det handlade om ‘fördjupat samarbete i frågor rörande försvarsmateriel.’ Det arbetet pågår fortfarande. Svenska företag anpassar sin utveckling till världens största vapenkonsument.”

Bara det att Sverige väljer att svansa efter USA:s önskemål i deras minst sagt tveksamma krigsföringsmetoder är skrämmande. Speciellt då önskemålen som svenska vapentillverkare på Saab Bofors Dynamics har arbetat efter i sin utveckling är att vapnen ska kunna användas i trånga städer och att de ska gå att avfyra inne i ett rum. Jag får fruktansvärda scenarier framför mig när jag läser detta.

I reportaget intervjuas bland annat ”Irakveteranen” Paul Anderson. 1985 är han född, den här Irakveteranen. En ung amerikansk svenskättling. Med amerikanska flaggan tatuerad på ena armen, och svenska flaggan på den andra. Han var sjutton år när han på politikernas uppmaning anmälde sig på militärens rekryteringskontor. Han bär på en händelse som han inte ens har berättat för sin familj, av rädsla för att de föralltid ska se på honom med smärta om de skulle känna till vad han gjorde den där dagen i Fallujah 2007. När han med hjälp av ett avtryck på en AT-4 släckte fem liv. En AT-4 som är tillverkad av svenska Saab Bofors Dymancis. Det mest intressanta med Paul Anderson, en amerikan med intresser för Sverige, är att han blir förvånad över att Sverige tillverkar vapen till amerikansk krigsföring. Han trodde att Sverige var helt neutralt, och han önskar att Sverige ska fortsätta vara 100 procent neutralt. Som om det är känt och självklart, att Sverige är neutralt.

En annan soldat från Irakkriget, Ben Fugate, född 1987, får frågan vad han tycker om att svenska företag exporterar vapen till USA. När han pratar om skulden i det hela säger han: ”Det är som om jag skulle säga att jag inte hade någon del i Irak, jag var bara där.” Ben har dödat minst 14 personer med hjälp av något som heter M68, ett rödpunktssikte till amerikanska standardgevär, tillverkat av svenska Aimpoint. Om en enskild soldat har tagit 14 liv med den här, och en annan har tagit fem liv med en AT-4:a, hur många liv har då inte Saab Bofors Dynamics och Aimpoints produkter tagit sammanlagt?

I HBO:s miniserie ”Generation Kill”, som baseras på en journalists upplevelser av Irakkriget, säger soldaterna  ”Let’s make som money” innan de ska ge sig ut på uppdrag. Jag vet inte om de anar hur rätt de har, hur mycket pengar kriget faktiskt omsätter och hur många som tjänar blodiga pengar tack vare det.

Läs hela reportaget här.

Inga kommentarer »

Postat iPolitik, Samhälle

Tags:

Nordens förenade stater?

27 oktober, 2009

Så var det dags igen, som så många gånger tidigare i historien, i så många länder. Slå ihop för att sedan dela upp igen. Länder. Fem stater slås ihop. Genialist förslag, så självklart och så lätt. Det är intrycket jag får när jag läser Gunnar Wetterbergs debattartikel i DN. Artikeln finns här.

Wetterberg vill ha en nordisk förbundsstat för att stärka maktpositionen för de nordiska länderna. Förbundet skulle bli en stark ekonomi och därmed få flera nyckelroller i EU och i världen. Trots att jag tror på samarbete, framför allt för industrins skull, så får detta mig att tänka på krig. Det var den första tanken som dök upp i huvudet. Jag kanske överreagerar, men det brukar inte vara så enkelt. Jag tänker på alla länder som slagits ihop och som resulterat i utbrytargrupper. Wetterberg vill ha en ny Kalmarunion, vad jag minns så slutade den blodigt. Jag funderar över om vi verkligen lär av våra misstag.

Jag tror som sagt att samarbete är bra. Men när Wetterberg börjar tala om att Drottning Margrethe II är det självklara valet som statsöverhuvud, bara på grund av parallellen med Drottning Margareta under Kalmarunionen, ja bara på grund av hennes namn, tappar jag helt tråden. Som sagt; är det verkligen så enkelt? Wettergren tycker att språkbarriären kan lösas genom att alla barn i skolan läser ett nordiskt språk vid sidan av sitt modersmål. Det skulle vara jättekonstigt att låta skolbarn ragla finska eller isländska när det finns språk som talas av mijontals fler människor och som kan ge mycket större nytta i framtiden; så som spanska, kinesiska och arabiska. Ett citat som roade mig var:

”Normalt borde det annars räcka att alla officiella dokument publiceras på två språk, finska och ett av de skandinaviska språken, även om isländskan till en början kan vara svårtolkad.”

Han talar i och för sig om officiella dokument, men ändå. Jag skulle hellre se det på engelska än på isländska i så fall. Som sagt, det är inte så enkelt.

Inga kommentarer »

Postat iAktuellt, Politik, Samhälle

Tags:

Ta ner kyrkan och prästen på jorden

22 oktober, 2009

Min bästa vän läser till sjuksköterska på Göteborgs universtitet. Hon tar examen i januari och ceremonin kommer att hållas i Annedalskyrkan. Kyrkan ligger bara ett stenkast från lokalerna där de sjuksköterskestuderande håller till. Jag tror att det är upplyftande att denna speciella dag kommer att firas i en sådan vacker kyrka. Jag tror att det är peppande att se denna kyrka, det är målet; att sitta där i januari och att därmed ha klarat utbildningen.

Ceremonier i kyrkan brukar vara fina. Liksom konserter och andra möten i kyrkan. Kyrkor är ofta väldigt vackra lokaler. Det är högtidligt att gå in i en kyrka. Varje morgon jag vaknar ser jag Oscar Fredriks kyrka utanför fönstret. Den är speciell och mycket vacker. Dess stora klocka visar vår tid, mig och min sambo, det är den enda klocka vi har (förutom mobil, dator och allt annat digitalt som kan visa tiden förstås). Som framgår tycker jag om kyrkor och speciellt Oscar Fredriks. Förutom när dess kyrkklockor ringer och min sambo som varje gång det händer säger att han inte vill bli påtvingad religiösa seder och hotar med att ringa till störningsjouren. Jag vet inte vem han hotar, men han säger det i alla fall. Och jag förstår precis vad han menar. Det ringer jättehögt i vårt vardagsrum, och det ringer jättelänge.

Jag kom att tänka på kyrkor idag för att Svenska Kyrkan nu har beslutat att viga homosexuella. Trots beslutet kan fortfarande enskilda präster vägra att viga homosexuella. Jag tycker det är konstigt. Jag vet inte riktigt vilken roll svenska kyrkan vill spela idag. Inte heller vad präster anser sig ha för roll och vad i sin tur staten anser att präster har för roll. Men att präster sätts över lagen och tillåts diskriminera helt öppet känns är inte alls bra. Präster av detta slag behöver tas ner på jorden för de verkar vara av tron att de står över det självklara att vi behandlar varandra lika oavsett sexuell läggning.

Jag längtar tills den dag våra kyrkor betraktas som just fina lokaler som går att hyra för olika ändåmål. De är ett historiskt arv som vi bör ta tillvara på, men vi behöver rensa ut mycket skit som fortfarande sitter i dess väggar. Jag tror att det är därför kyrkor ser så tunga ut. Det är därför vi går så tyst och lätt inne i en kyrka, även vi som inte är troende, för att vi inte vill störa det allvar och den gammalmodiga auktoritet som är så närvarande där inne. Jag tror den behöver störas, precis som dess klockor stör oss på söndagsmorgnarna. Förnyas och föryngras och öppnas upp.

3 kommentarer »

Postat iAktuellt, Politik, Samhälle, Åsikter

Tags:

Gränser är omodernt

19 oktober, 2009

Aftonbladet publicerade idag en debattartikel skriven av Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson. Aftonbladets chefredaktör Jan Helin menar att puliceringen avser att visa vad Sverigedemokraterna egentligen står för. Jag förstår Jan Helins avsikt men hade mått bättre av att slippa se Åkesson i debatten. Alla har rätt att uttrycka sin åsikt men Aftonbladet behöver inte ge Åkesson denna publicitet. Se artikeln här.

Jan Hjärpe, professor emeritus i islamologi, tar på DN.se (se länk) upp ett av de allvarligaste inslagen i debattartikeln, nämligen det faktum att Åkesson låter enskilda problem (sanna eller osanna som Hjärpe säger) gälla för en hel folkgrupp. I detta fallet är folkgruppen muslimer.

Åkesson frågar sig i debattartikeln hur det kommer se ut i framtiden när flera europeiska städer har en muslimsk majoritet och han skriver vidare att han ser detta som Sveriges största utländska hot sedan andra världskriget. När jag läser dessa rader börjar jag undra vilken sten Åkesson har suttit under de senaste årtiondena. Han verkar tro att Sverige är skyddat inom sina sköra gränser så länge vi stannar här och inte låter någon komma in. Men Sverige är bara ett namn på en bit av jorden. Vi lever här tillsammans. Den fantastiska natur jorden har att ge är till allas vår lycka och allas vårt ansvar. Problemen är allas våra problem. Vi kan inte stänga in oss i Sverige och låtsas att vi inte vet något om omvärlden. Vi är en del av en helhet som vi delar med allt annat levande på jorden.

Gränser börjar bli omoderna. Människor flyttar runt jorden; för nöjets skull, för ett arbete, ibland sorgligt nog motvilligt för att överleva eller slippa vara rädda. Det är allas vår angelägenhet. I den muslimska världen lever gamla traditioner kvar som för oss är svåra att förstå. Förtryck mot minoriteter och mot kvinnor som är fruktansvärda. Detta är också allas vår angelägenhet. Låt åtminstone dessa människor slippa förtryck då de kommer till Sverige. Att muslimer flyttar till väst och att västerlänningar flyttar till öst är en del i den utbildning som behövs för att öka förståelsen för varandra och för att förhoppningsvis minska förtryck både i vår och deras del av världen.

Inga kommentarer »

Postat iAktuellt, Politik, Samhälle, Åsikter

Tags:

Digital demokrati

16 oktober, 2009

Att internet innebär en revolution för demokrati och opinionsbildning är troligtvis de flesta överens om. Information och diskussion på en nivå som är helt fantastisk. Vi kan prata med varandra oavsett avstånd. Vi kan söka information, bekräfta information, ifrågasätta information och diskutera den.

Att FRA-debatten har varit så intensiv hänger troligtvis ihop med att många av de som påverkas och förstår vad den faktiskt innebär är också de som är aktiva internetanvändare. Som inte bara läser, surfar och utför ärenden på internet utan som använder internet för att få sin röst hörd och för att vara med i debatten.

Att makthavare vill inskränka sådant som breddar makten är uppenbart. Styrning och hård kontroll av internet finns i allt för många länder. FRA-lagen, som röstades igenom i onsdags i riksdagen, är oskyldig i sammanhanget. Men nog så illa om det får privatpersoner att cencurera sig själva. Inskränkning av det fria samtalet passar inte i en demokrati. Isobel Hadley-Kamptz beskriver internet på ett väldigt tilltalande sätt i senaste numret av Fokus. ”Det var omvälvande när jag insåg att internet är ett fritt landskap som kan bli vad som helst. En sammankoppling av alla människors hjärnor, en ny och genuint frivillig kollektivism.” Fint citat tycker jag. Hon säger vidare följande:

”-Rädslan för internet handlar till stor del om att våga släppa kontrollen, att tillåta transparens och anonymitet och acceptera att internet är både offentligt och privat. Det blir plågsamt tydligt med demokratirörelser i diktaturer, men finns även i demokratier. Risken är att människor börjar självcensurera sig, att vi får polisen i huvudet. Och det är antitesen till ett livaktigt demokratiskt samtal.”

Läs hela artikeln på Fokus hemsida.

Läs Isobel Hadley-Kamptz blogg.

Inga kommentarer »

Postat iAktuellt, Politik, Samhälle

Tags:

Brott mot grundlagen?

13 oktober, 2009

Imorgon röstar riksdagen återigen om FRA-lagen. Den uppdaterade versionen. Uppdateringarna har regeringen arbetat fram efter krav från riksdagen. Skyddet av den personliga integriteten ska stärkas. Uppdateringarna innebär bland annat att särskilda tillstånd krävs när FRA ska söka i kabel.

Men alla är inte nöjda. Uppseendeväckande kritik kommer från Tidningsutgivarna (TU) som har skickat ut ett brev till riksdagens ledamöter där de vädjar till varje ledamot att säkerställa meddelarskyddet. TU menar bland annat att den som vänder sig till massmedierna anonymt kan komma att få sin identitet röjd genom signalspaningen. Det innebär att efterforskningsförbudet i tryckfrihetsförordningen ignoreras.

Tryckfrihetsförordningen, liksom alla våra grundlagar, är självklara förutsättningar för vårt demokratiska samhälle. Att tumma på dessa lagar är ett steg i en obekväm riktning. Första frågan att ställa är självklart om TU har rätt i sin kritik. Andra frågan är: vart är vi då på väg?

Läs hela brevet från TU på deras hemsida.

För den som är intresserad av att veta mer om meddelarskyddet har Journalistförbundets gjort en  sammanställning för journalister som heter ”Checklista för digitalt källskydd”. Första stycket i sammanställningen lyder: ”Alla har en grundlagsfäst rätt att lämna uppgifter till media utan att bli straffade för det eller att riskera att få sin identitet avslöjad. Myndigheter får inte forska efter källor och de som arbetar i medieföretag får inte avslöja sina källor.” Läs vidare här.

Inga kommentarer »

Postat iAktuellt, Politik

Tags:

Better Tag Cloud